Ref till "Blåtira, Svag och Överenskommelse..."
Igår när jag och P´s mormor rensade ur hans saker från lägenhet som hon blivit vräkt ifrån, så kom det fram.
Morföräldrarna kände till blåtirans uppkomst...
Ett par dagar innan mötet på Soc ägde rum, som omnämns ovan, så hade H ringt sin väninna för att hon mådde dåligt pga berusning och ångest. Som så många gånger tidiagare så skrek hennes mentalitet efter hjälp, men denna gång så orkade inte väninnan med hennes tjat och gnäll. strax därpå så rings väninnan upp igen och hon blir mer eller mindre beordrad att komma upp till henne. Väninnan tar sing in med egen nyckel och möts då a v synen av en avsvimmad H, liggande i en blodpöl i köket. Hon hade med kroppen full av alkohol, ramlat ihop i köket, slagit huvudet i köksbänken och svimmat. Ambulans tillkallas och föräldrarna blir eftersökta per telefon men utan resultat. Strax därpå så blir brodern kontaktad som genast fortsätter söka efter föräldrarna. De får till slut reda på att H är på väg till akuten och att hon gjort sig illa. De får reda på att vad som hänt även att hon var kraftigt berusad. Hon blir inlagd i två dagar. Hela tiden med sina föräldrar vakande vid sin sida. Dock ignorerar hon dem fullständigt. Till slut ber hon en sköterska att hon ska be dem gå, för hon vill inte ha dem där.
De beger sig till lägenheten för att städa upp, torka upp blod samt letar efter vinflaskor.
All alkohol beslagtas och de återvänder till sjukhuset. En psykolog har fått ca 1-2 h med H, men med tanke på sekretess så säger han bara att "jag kan inte se att hon är i behov av vård". Den manipulativa sidan fortsätter.
H erbjuds skjuts hem av föräldarna men nekar dem att hjälpa henne. De säger att hon har deras nyckel, men att hon får den enbart om hon förklarar alla vinflaskorna. De var såklart inte hennes utan en kompis... Självklart fick hon inte tillbaka dem.
Där ungefär slutade förklaringen på blåtirans uppkomst. Hon hade ramlat, men nekade såklart eftersom att hon inte ville berätta om dess uppkomst...
Gårdagen var sådär... När vi öppnade dörren så låg det nya brev från kronofogden.
P´s rum var en garderob/klädkammare, med alla hans saker ihoppackade. Jag är så glad att P bara varit där två gånger, varav en var övernattning och då lånade han sin lillebrors rum. Lägenheten såg i övrigt ut som en alkislya, skitiga och gamla möbler. Kläder slänga överallt. Vräkningen är ett faktum och till helgen skall H tydligen ta med sig det sista därifrån. Hon kommer även ställas mot väggen vad gäller krav från Kronofogden, hennes beteende och lögner. Hon har inte ens insett att föräldrarna köpt loss henne från huslånet....
Alla i hennes närhet beskriver hennes tillstånd som en känd sjukdom, vilken väl kännetecknar hennes sinnestillstånd och uppförande. Men för att kunna behandlas så måste hon inse fakta själv och vilja behandlas, annars kan inte korrekta tester genomföras... i den situationen verkar hon inte befinna sig, men föräldarna ska försöka nå fram till henne under helgen...
Vad gäller P och hans relation med sin mamma så är den fortsatt nästintill obefintlig, de hörs max ett par gånger i månaden via chat på facebook. Hon visar inte intresse av att träffas, sånär som på häromdagen då hon ville att han ska komma upp till Stockholm. Det kommer dock inte att ske... Aldrig att hon får träffa honom på annat vis än på vår hemmaplan. Det är kanske egoistiskt, men det är enormt skönt när hon är tyst...
Familjerätt på nätet
Under de punkter som anges så har jag fetmarkerat de som är relevanta i vår situation...:
- Bedömningen av barnets bästa
- Barnets inställning och vilja
- Om föräldrarna vill att en av dem ska ha ensam vårdnad
- Om det förekommit hot och våld mellan föräldrarna
- Om en förälder varaktigt är förhindrad att utöva vårdnaden.
- Om en förälder har brustit i kontakten
- Om det förekommer stark konflikt och samarbetssvårigheter
- Om en förälder uppger uppenbara lögner
- Om det bestående bör bevaras
- Det ska finnas en stabilitet i barnets liv - barnet behöver en fast punkt
- Små barn ska vara hos mamman (mindre än tre år)
- Gemensam vårdnad anses som viktigt för barnet
- Syskon bör inte separeras
- Barnets umgänge ska vara omfattande
- Umgängessabotage bedöms som allvarligt - fast svårt att bevisa
Det ENDA jag vill är att ge min son en fortsatt trygg miljö och där vi kan leva vårt liv tillsammans utan att vara rädd för att hon skall komma tillbaka och tro att flera års misär är som bortblåst! Jag vill även att de beslut som rör min son skall fattas och enbart påverkas av mig och min fru, inte av ngn som råkar ha fött honom och som har halva vårdnaden...
Egoism, avstånd och ensam vårdnad
Nyinflyttad
Inget annat att tillföra annat än att vardagen rullar på, vilket är skönt.
P och hans mamma träffas en gång i månaden på sin höjd. Han har haft sin första övernattning där på över ett halvårstid. Kändes konstigt men det gick bra. Han frågar inte efter henne eller visar annat behov eller längtan efter henne. Han är iallafall trygg i sin vardag och är väl medveten om sin mammas oförmåga att inte ta ansvar... en kunskap som han fick lära sig den hårda vägen...
Hon är mer el mindre bosatt i Stockholm, eller besöker iaf sin "nya" där konstant. Om hon jobbar eller ej vet jag inte, men det verkar som hon enbart är hemma varannan helg när hon skall träffa sin andra son....
Ibland är tystnad väldigt skönt...
Blåtira, Svag och Överenskommelse
I början av juli så skrev jag till H´s chef (som numera är fd chef) och frågade om det fungerade bättre osv. Efter 2 veckor fick jag svar (H hade då bott i egen lägenhet i 17 dagar). Det bakslag som jag förutspått kom som ett brev på posten:
Hej!! Ledsen att jag inte svarat tidigare. Har varit på semester och haft fullt upp sedan jag kom hem. En som har tagit mycket tid denna vecka är just fröken H
Som du säkert vet har hon ju iaf lämnat S och flyttat till egen lägenhet. Vilket är fantastiskt! Men... Hon har inte fungerat på jobbet. Hon kommer försent, är risig och sliten, ointresserad av arbetet i sig, glömmer vad hon ska göra osv. Dyker upp bakfull och luktar sprit. Alkoholen är det stora problemet. Jag har haft massa samtal med henne varit både arg och förstående. Försökt få henne att söka hjälp för sitt beroende. För några helger sedan var hon så full på krogen att hon blev ohändetagen av polisen...
Detta har som sagt lett till en massa samtal och i torsdags tog H det beslutet att det var bättre att hon säger upp sig. Antagligen hade det lett till att hon fått sparken ändå med tanke på att hon var på väg att få sin andra utav tre varningar...
Detta är givetvis inte det bästa för henne men med tanke på min butik så känns det som den bästa lösningen.
Det som behöver ske för hennes del är att hon behöver hjälp med att bli av med sitt missbruk så snart som möjligt!!
Jag antar att du har bra kontakt med hennes mamma så du kan informera henne om vad som hänt.
Om jag kan hjälpa till på något sätt så säg till.
Direkt härefter så skrev jag till H att hon nu förbrukat rätten till att träffa P varannan helg. Hon blev pissed of och ifrågasätter vart jag baserat det på? Baserat på fakta och att hon bevisligen fortfarande har aolkoholproblem. P blev ledsen över ännu ett svek men förstod ändå direkt (och ville inte heller) varför de inte kunde träffas. Hon hade lovat honom att sluta dricka och ta tag i sitt liv, ett svek som sved hårt... Det räcker med lögner och mattor som dras undan fötterna på honom...
Sedan dess har de inte träffats alls, hon har skrivit till honom på facebook, men han har inte svarat då han inte velat ha kontakt med henne. Vi har pratat mycket om framtiden och han vill inte återgå till växelvis boende varannan vecka och där är vi helt överens. Han förstår att det är för hans skull och han har landat i sin vardag, det märks att han mår så mkt bättre!
För ca 2 veckor sedan så ringde mottagningsenheten på socialen och de berättade att H ville träffas för att hon ville börja få ett umgänge med P igen. Jag blev först förbannad, kanske lite rädd att hon ska kräva umgänge men tänkte sedan över saken, hon tog ju initiativ och det är ju ändå ett sundhetstecken. Jag sa att jag kommer, men jag vill inte ha några ursäkter eller förklaringar på vad som hänt. Jag, soc samt alla inblandade vet vad som hänt OCH vem som fått betala priset för hennes gärningar... Jag sa att enda anledningen till att komma är om vi styr upp någon sorts boendeavtal el liknande.
Idag, 08:30 så var det dags. Igårkväll försökte hon avboka pga sjukdom. Jag skrev tillbaka att om hon inte kommer så blir det inte tillfällen till fler möten. men jag ville gå dit ändå, antingen med eller utan hennes närvaro. Se på fan, hon dök upp. Enligt mitt tycke i sämre skick än någon gång innan. OCH med en blåtira...som hade hamnat där pga att hon hade ramlat i en trappa..hmm..jag kan inte köpa detta och borde kanske kolla upp närmre med socialen om de fått mer info...
Agendan för mötet blev i princip följande:
- Hur mår P- jag förklarade att han landat i sin vardag, att han mår mkt bättre men även att han inte vill träffa sin mamma på ytterliggare några veckor.
- Vad vill H och hur? Hon vill ju börja träffa P, både soc och jag förklarade att det kommer bli väldigt sporadiska träffar till en början; en fika, bowling, en bio eller liknande. Jag förklarade att det är inte aktuellt att vrida på kranen på väldigt länge dvs att hon får träffa honom mer än så till en början, att hon har enormt mycket att visa upp för honom. Hon berättar att hon inte orkat ha någon kontakt tidigare, pga sin misär. Jag sa även att det är hon som ska ta initiativ till att träffas, när P är redo. Och han kommer inte få träffa henne om hon inte har "bra" dagar. Han ska inte se hennes dåliga dagar och ska inte behöva se mer av hennes misär. Ca en veckas framförhållning med infriade löften från hennes sida.
- Vad händer framöver och vad vill P? Jag frågade h hur hon ser på framtiden men det kunde hon inte ge svar på, så jag berättade vad P vill och vart vi (min fru och jag..). precis som vi nyss hade kommit överens om så ska de träffas lite då och då, när förutsättningarna är de rätta, på sikt, sett från idag på väldigt långt sikt, så kan han få vara där varannan helg. Men växelvis boende varannan vecka kommer aldrig bli en verklighet igen. jag frågade om vi är överens i detta och om vi behöver skriva ett avtal om det. Hon sa att så länge det är P´s vilja oså kan hon knappast tvinga honom. SEGER! Det känns fantastiskt skönt med tanke på hennes gnäll tidigare...
To be continued....
Tillägg 2010-08-31: Sedan ca 3 veckor tillbaka så bor P´s lillebror hos sin pappa på heltid, äntligen agerade han(!!)-dock på uppmaning av Soc. Det pågår en 4 månaders öppen utredning på L eftersom han bott så mkt längre tid hos H än vad P gjort.
Kärlek i en liten ask
Jag kom precis på, att jag alltför sällan nämnt en person som har en så väldigt stor vikt och betydelsefull roll i kampen om att ge P en trygghet och normal vardag.
TACK MIN UNDERBARA HUSTRU, FÖR ATT DU FINNS I MITT LIV, ATT DU STÄLLER UPP SÅ MYCKET FÖR P OCH FÖR ATT DU GER VÅR FINA FAMILJ SÅ MYCKET KÄRLEK!!! JAG ÄLSKAR DIG ÖVER ALLT ANNAT OCH DU ÄR SÅ MYCKET MER ÄN KÄRLEK, DU ÄR MITT LIV, MIN ALLRA BÄSTA VÄN OCH DU ÄR MITT ALLT!! UNDERBARA FINA DU...LÅT MIG ALLTID FÅ VARA DIN!
Det kom ett sms
...från mamman som inte talar utefter "egna behov" eller visar minsta lilla intresse av P, däremot verkar hon använda P´s ord eller tankar som vapen mot mig. Tro inte att det fungerar, men du tar onödigt mkt energi ifrån mig. Fäll inte krokben på dig själv bara....
Hon: "P gjorde det väldigt klart för mig att han vill tillbaka till mig varannan vecka. Vad säger du om det?"
Jag: "Det är inte aktuellt just nu och ett tag framöver. Jag tycker inte att det är en relevant diskussion att inleda när ni knappt träffats de senaste 2-3 månaderna."
Hon: "Ok, det är tydligt att det är dina åsikter enbart som räknas och att du inte bryr dig ett skit om vad din son vill och behöver. Precis som vanligt."
NU EXPLODERADE JAG!!
Jag: "Lilla du, kom inte å snacka om att JAG inte bryr mig om honom och vad som är bäst för honom. Det är precis vad jag prioriterat denaste månaderna och vad du gjort raka motsatsen till det senaste året. Va fan har du gjort för hans skull under denna våren tex. När du börjar agera förälder och tar ett ansvar, visar intresse och visar att du är på banan igen så kan vi ev ta upp dialogen på nytt. Tills dess är det detta som gäller. Punkt slut!!"
Tystnaden som skapades är skön, men upphovet till den är irriterande och energikrävande..
Har pratat med P om att han får ta sådana dialoger, diskussioner med mig eftersom det finns en anledning till att han bor hos oss..
notering: sedan en vecka tillbaka så har hon fått egen lägenhet. Allt blir inte som "förr" för det, det finns en hel del att bevisa innan vi kan ge dig minsta tillit...
P var där från lördag em tom söndag em. De träffades även under midsommarafton. Inför helgen som var så skrev jag att P fick åka hem till henne förutsatt att hon håller sig 100% nykter att de inte träffar S och att hon ger P 200%, eftersom hon har mkt att ta igen och visa för att de ska få en relation igen. redan efter ngn timme så tar hon med sig P, går hem till en kille som hon börjat träffa, som ursäkt/anledning till att S ska lämna henne ifred. P förstod inte om de var tillsammans eller om de bara spelar, men VARFÖR inte ge honom 200% av helgen när de träffats så lite på sistone och VARFÖR utsätta P och hans lillebror för fler relationer när det ändå inte ska bli ngt seriöst mellan dem? Håll dem utanför och se till så de får tillbaka sin trygghet och tillit istället!
Alkoholen är bästa vännen...
Vi är nu inne i 8e veckan som P bor hos oss.
Totalt under dessa 8 veckor så har P varit hemma hos sin mamma ett par timmar en söndag, för att få fira sin lillebror. Han åkte dit veckan innan rättegången, under helgen- det var sagt from fre-måndag. H ringde mig på lördagen, jag hörde att hon hade druckit och de hade såklart börjat bråka. jag fick henne att ta hjälp från en nära vän, som hämtade henne och P och de åkte till Blekinge och stannade tills söndag fm. därefter åkte de hem till en nära vän i stan, där de stannade en stund tillsammans. På väg hem från sommarstugan så skulle vi hämta P, då hade hans mamma lämnat kvar honom där i några timmar, för hon hade "så mkt med husets försäljning att göra". Inte ett försök att prioritera P alls.. vi kom iaf överens om att P inte ska träffa S alls, aldrig mer, efter att S inte kan skärpa till sig ens inför barnen. Veckorna fortsatte ticka på fram tills helgen efter Kristi Himmelsfärdsdag. H´s bror ringer mig och har fått höra att det varit bråk igen. Slag och knuffar, vilket ledde till att han blev häktad. Veckan innan detta hände så hade dom fallit; Övervakning, samhällstjänst samt behandling. Måndagen den 17e så skulle vi ha vårt andra möte, hon ställer in sin närvaro, givetvis pga blåmärken, men hon skyller återigen på att det är så mkt med husförsäljningen... Jag går dit ensam.
Jag ber henne att prioritera P i några dagar, se till att S kan vara borta under en helg så P får träffa sin mamma och sin lillebror. så sker under förförra helgen, vilket fungerade bra.
Min fru och jag har under de senaste veckorna även börjat fundera mkt på den helg när de bröjade bråka när barnen var hemma. Hon slutade jobba senast kl 15, när hon ringde mig ett par timmar senare så var hon redan berusad...inte packad eller full, men märkbart att hon hade druckit, vilket hon även bekräftade själv när vi talades vid. Vi började lägga ut lite trådar, för att se om vår nyfunna misstanke om missbruk stämmer.
Vi får input från L´s dagmamma att hon ofta är blek och förvirrad, har ingen koll på viktiga datum eller passar sina hämt/lämna-tider. Hon har även kommit till utvecklingssamtal och luktat fylla.Förmodligen pga styrketår för att klara av mötet osv.
Även hennes mamma får upp samma "ahaa-upplevelse" hon förstår sig plötsligt på hennes beteenden, H har dessutom avsagt sig bekantskapen med sina föräldrar, förmodligen av rädsla för att de inte skall upptäcka hennes missbruk..
Jag tar kontakt med hennes chef för att se om hon märkt av ngn av våra misstankar; här följer klipp av mail från henne:
"Jag känner till dessa problemen mycket väl och kan bara bekräfta att det tyvärr är ett problem för oss på jobbet också. Jag har försökt stötta henne och försökt att få henne att lämna S men utan resultat. // Jag upplever att problemen bara blir värre och jag förstår att du är orolig för P. Jag hade i din situation försökt göra allt gör att få P därifrån. S är väldigt kontrollerande och jag är rädd att det en dag kommer att spåra ur rejält. // Jag tror nog att det enda som får henne därifrån är risken att förlora sina barn. Om det ens hjälper hon är verkligen inte sig själv! Nedbruten, svag, förvirrad, i ett missbruk och beroende av både alkohol och S och hon har ingen riktig verklighetsuppfattning.
Men jag håller tummarna. Måste nog undersöka vad jag kan göra från min sida också. Jag tänker på min roll som arbetsgivare. Vad det finns för möjligheter osv känns inte jättebra att ha henne i butiken. Men det gäller att göra det på rätt sätt."
Idag, ganska så snart, så kommer jag på nytt kontakta sociala myndigheter. P kommer även framöver bo hos oss, få hälsa på sin mamma varannan helg under ordnande former och enl mina krav på hur det skall gå till. Eventuellt kan jag få henne att skriva på ett boendeavtal som styrker detta, annars lutar jag mig mot en väldigt hjälpande regel för delad vårdnad; som förälder så har man en skyldighet att se till att ens barn har det tryggt och bra när barnen bor hos dig, men du har även en rättighet att säkerhetställa att barnet är tryggt även hos den andra förälderna. uppnås inte denna trygghet där så har du rätt, om du har tydliga belägg för det, att hålla ditt barn därifrån, umgänge får sedermera ske under ordnade former elelr så får den andre förälderna ansöka om umgänge.
Hjälper inte detta och om hon inte ser till att hamna på rätsida, så kommer jag begära ensam vårdnad...
Just nu måste jag bara få hjälp att prata med P om det här... mina ord för detta finns inte just nu och jag vet inte hur jag skall uttrycka mig..
Dödshot vid påsk
Efter en lugn höst och en likadan start på året så damp det strax före påsk ner ett brev i postlådan...
Under nattetid, när båda barnen var hemma, så hade han hotat att slå ihjäl henne. H ringde sin chef och la ifrån sig telefonen för att hon skulle få höra att de bråkade. Chefen uppfattade det (såklart) såpass hotfullt och verkligt så hon ringde polisen. När polisen kom till plats så var H så ledsen och förvirrad så hon kunde inte höras för stunden. Dagarna efter så berättar hon för polis och sociala myndigheter att det var inte så farligt och inte så illa menat, vilket konkret innebar att hon inte ville stå bakom den anmälan som gjorts eller att hon ens knappt ville kännas vid det hot som ledde till anmälan.
Jag tog kontakt med socialens mottagningsenhet och ifrågasatta vad de nu tänkte göra. Speciellt med tanke på att L vaknat och hört hoten som skreks...P sov dock och märkte inte av det ståhej som uppkom.
Med all sannolikhet så skulle de nu starta en utredning, efter ett samtal hemma hos dem... Det beslutades att de skulle fortsätta eller snarare återuppta sina ATV-samtal, av ngn jävla anledning tyckte mottagningsenheten att det var tillräcklig åtgärd för att de inte skulle inleda någon utredning, och dessutom så hade aldrig barnen varit utsatta för hot. Manipulering kallar jag det...
Under denna period så tog jag kontakt med P´s morbror då P ville träffa honom under en helg. Detta ledde till att H fick reda på att jag "tjallat" för hennes familj (såklart, allt som händer är ju alla andras fel och inte hennes egna eller S´s fel..). Detta i sin tur ledde till att hon försöker förstöra för mig och min kära fru, med diverse meddelanden via Facebook. Hon spärras och därmed stoppas det hela. Efter helgen som då passerat, så vill P åka hem och träffa sin mamma, han ansåg att om han inte tänker på det som hänt så kan han ändå träffa dem.
Då det inte går att kommunicera alls med H så beslutar jag mig därefter att ta kontakt med Familjerätten fär att där få hjälpt att styra upp vår kommunikation samt umgänget med P. Hon accepterar att träffas där men dagen innan mitt första enskilda besök där så skickar hon ett mail och detta är hennes egna ord: "Jag är så så hemskt ledsen... För allt... Förlåt!....Allt tar sin tid... jag tror jag hittat en lägenhet, P vet inget så säg inget... men än en gång...förlåt!"
Jättebra om det nu är sanning, men jag skrev att du har mkt att bevisa för att så verkligen kommer ske. Med tanke på att hon sagt samma sak tidigare och därefter gett blanka fasen i det... självklart ger vi stöd om hon behöver, men hon får fan inte uppvisa ett dåligt omdöme igen, som att försöka förstöra för oss osv..
Jag träffade familjerätten på morgonen därefter, H hade sitt enskilda samtal under eftermiddagen och vi kom fram till att vi skulle träffas på åtminstone ett möte för att se om det leder ngn vart. Detta möte ägde sedermera rum den 28/4. Jag gick ut därifrån med huvudet högt och kände att jag vunnit första slaget med 1-0. Fram till detta möte så hade P "utsatts" för följande:
Strax efter att H utsatts för olaga hot så fick han veta att S hotat H, dock inte i detalj vad som sagts
14/4- P får reda på att de förmodligen skall separera och sälja huset. Han får även reda på att det veckan därpå kommer vara rättegång. efteråt berättar han hur nervös och oroad han varit under denna dag. han gråter sig även, trots tröst från mig, till sömns då han är så ledsen över allt som hänt. Denna information delger jag hans mamma.
16/4- Han har möte med mottagningsenheten för att få berätta om sin uppfattning och tankar kring allt som hänt
Han hade bott hoss oss i löpande 3 veckor, hans mamma har inte under denna period, TROTS vetskap om ovanstånde "upplevelser", hört av sig en enda gång för att fråga hur han mår eller nytt sig om hans välmående överhuvudtaget. Normalt sett bor han hos oss varanann vecka vilket jag nu satt stopp för och kommer förhindra det även framöver...
Status, vad händer hos oss?
Efter att P tillbringade helgen hos sina morföräldrar, så åkte han hem på egen vilja för att träffa sin mamma, sin halvbror, samt S. Det kändes ganska ok tyckte han. Jag känner inte likadant, men vet inte hur jag ska fortsätta detta, eftersom P ändå är i 12årsåldern, så känns det som alla myndigheter etc skulle lyssna mkt på honom i en eventuell utredning, så vet jag inte längre om jag har något att vinna på att fortsätta kämpa.
Is this it?
Jag erkänner, fiske pågår
Jag erkänner.
Jag fiskar läsare hos en del bloggare här, för att folk skall få upp ögonen för det skit man ställs inför ibland i livet. Just nu tänker jag bara på hur lång tid detta skall pågå, hur mycket energi man måste lägga mer för att P skall få en rättvis och trygg vardag, även hos sin mamma. Det STÖR mig att hon som förälder, inte prioriterar vad som är bäst för sina barn utan bara ser till sitt egna. jag kan inte förstå och vägrar acceptera en sån här.
P mår verkligen inte bra av det som händer, oavsett hur mycket tid detta kommer ta, så är tiden så mycket mer i hans ögon, hela hans framtida liv kommer speglas av den här "erfarenheten", jag hoppas i mitt inre, så mycket jag bara kan, att det gör honom till en ännu bättre kille, som lär sig att förstå gränsen mellan vad som är rätt och fel...
Undrar vad som krävs för att få egen vårdan, räcker det här materialet?
Du är inte värd ett skit
Tack vare dig så känner sig P ledsen och sviken. Jag hoppas du en dag inser ditt eget bästa och aldrig mer sätter din fot i närheten av P. Jag vill inte ens tänka tanken på vad jag skulle göra med dig om du så bara tänkte tanken att göra P illa...
Igår åkte P hem till sin mamma för att vara där några dagar.. det blev inte någon jättediskussion, men hon hade iaf lyssnat på vad P hade att säga och hon agerade därefter.. men inte genom att se till att S skulle hålla sig borta, utan genom att låta P åka hem till oss på fredag igen. Jag har inget emot det såklart, men jag hade hellre sett att hon agerat annorlunda, fine, hon lyssnar på P och kommer inte låta S träffa P tillsvidare, men jag hade hellre sett att hon lyssnat på ett annat öra och kickat bort S för att ge barnen en trygg vardag. P var ledsen igårkväll över allt som hänt, man vill fan inte att ens barn ska behöva utsättas för det här, inte på några villkor. Nu handlar det bara om att fortsätta kämpa för att P ska få sin väl värda vardag...
20091022; P åker till sin mormor och morfar istället, hur länge ska denna skit pågå?
Dagen d har kommit
Idag ska P ha ett samtal med sin mamma ang att han inte vill träffa S. Alla tankar går dig dig idag goch jag hoppas att din mamma förstår dig och din situation. Jag hoppas du lyckas stå fast vid vad du känner och tycker, även om jag är säker på att h kommer att försöka övertala dig...
Man ska fan inte behöva vara nervös/orolig för att ha ett deep talk med ngn av sina föräldrar när man inte ens gjort några fel...
När natten kommer så ska alla kunna sova gott...
P och jag hade ett långt samtal i lördags, med anledning av att hans mamma svarade på mitt sms i fredags... Hon kan inte garantera S-fritt för P, vill inte höra P´s åsikter och vilja från mig utan vill att P berättar d själv. Så imorgon åker han hem till sin mamma så de kan prata om detta. Samtalet i lördags gick ut på att få P att förstå att det han tycker och känner inte är något fel, utan ett helt normalt beteende. Han berättade att tanken på vad S gjort, gör honom arg och besviken, men ängslig över vad som kan ända framöver. han sa också själv att han inte vill träffa S på minst en månad, och då inte på "tumanhand"...
P berättade att när något sker som inte är efter S´s regler eller vilja, så exploderar och blir ursinnig för minsta lilla, då är det alltså inte bara när spriten är med i bilden som han blir tokförbannad...
Hur vanligt är det med återfall i ett spritmissbruk? Och de som slår, efter att ha slagit under en längre tid obehindrat, hur ofta händer det, trots behandling och terapi, att de slår igen?
Har glömt att berätta, när S var mindre, eller rättare sagt när hans pappa levde, så slog pappan mamman under flera års tid. Detta hann aldrig S reda ut med sin pappa innan han dog för några år sedan.. äpplet faller inte långt ifrån trädet.....Kontakt med familjerätten
Jag skyller inte på henne...
Kontakt med socialen
Jag ringde socialen igår, till den som H&S redan varit i kontakt med. Jag ville rådfråga honom lite, om jag agerade rätt, om jag hade rätt att göra så, med tanke på att vi ändå har gemensam vårdnad. Jag berättade min syn på saken, min version, och att jag ville att P skall vara trygg, samt känna sig trygg oavsett i vilket hem han befinner sig. 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året...
Han tyckte att det var lämpligt att P, med tanke på att han ändå snart är 12 år, ska få tycka och känna själv, inte bara baserat på min eller H´s åsikter... Men sa jag, då måste han få förutsättningarna, han måste få veta mer detaljerat vad som hänt. Vi kom överens om att jag skulle berätta, men självklart berätta mer om vilken typ av behandling som S går på och vilken hjälp hans mamma får. På vägen hem igår så smsade jag H:
"Eftersom att du av någon anledning inte agerar efter P´s bästa, så har jag pratat med Socialen idag.. Vi kom överens om att jag ska berätta mer detaljerat vad som hänt, vad S gjort mot dig och på vilka grunder, och givetvis att ni båda går på behandling. Om P känner sig otrygg i ert hem efter det så får han stanna hos oss. Om det inte klarnar för dig att du gör fel så kommer jag driva en process för att få till en ändring. Jag har grund för detta och jag vill att P ska klänna sig trygg 24h om dygnet, oavsett vart han bor. Jag är chockad över att du inte sätter dina barn i första hand."
Idag, drygt 28 h senare så har hon fortfarande inte svarat. Imponerande initiativ H. Bra jobbat. Imorgon ringer jag till familjerätten, för att få veta vad vi kan göra mer för att hon ska anpassa sig. Jag berättade som sagt för P igår, han hade inte kunnat föreställa sig att det var detta som hade hänt, att hans mamma blivit misshandlad av en sån människa som S!! Den information vi gav honom för ngn vecka sedan var alltså alldeles för fattig... P blev återigen ledsen, även om det var informationen som jag delgav honom som gjorde honom ledsen, så var det ändå pga S och hans gärningar, samt pga hans mammas agerande som gör honom ledsen. H hade inte behövt göra såhär mot P. Hon hade kunnat prioritera honom... och nej, P känner sig nu inte trygg annat än om han är här, eller om han får träffa sin mamma utan S. Han vill inte träffa S, än mindre bo där om S sover i samma hus. Det spelar ingen roll om S enbart går på flaskan framåt helgen, man ska ju kunna somna gott om vardagskvällarna åxå... Tills vidare stannar P här. Punkt slut
Här är vi nu, jag hoppas att samtalet till familjerätten imorgon är givande. De måste ju lyssna på mig, de måste ju hjälpa till att få en lösning efter P´s vilja och mående...
Godafton, skänk P en tanke och önska mig lycka till inför morgondagens samtal....
Hur fan blev det såhär...ingen är värd den här skiten och jag hade gjort vadsomhelst för att inte P ska bli utsatt för det här... *suck*
Den lugna tillvaron slutade med ett svek...
...och det var då jag tappade humöret. Ordentligt.
Jag smsade H i tisdags kväll för att pejla av läget, kolla hur hon mådde, om allt stod rätt till. Jadå, jag ringer kl åtta för en uppdatering fick jag som svar. Vadå uppdatering? Har åtal redan väckts?
Nej, istället får jag veta att under förra veckan, när P var hemma hos H, så är S där under 3 dagar och bor med dem. URSÄKTA?!!! Detta var inte vår deal, hennes löfte om vilka förutsättningar som jag gått med på, för att ge P en trygg tillvaro hemma hos henne. Allt snack ngn vecka tidigare blev helt plötsligt luft.
"Tillsammans med vänner, familj och proffessionell hjälp så vill vi lösa detta tillsammans...."
Ja men fine, gör va fan ni vill, om du är så dum och går tillbaka till din gamla vardag igen, det är nästan att du får skylla dig själv om du åker i backen igen... MEN TRÄFFA INTE S UNDER DINA BARNVECKOR!!!!!
P kan knappast känna sig trygg hos er då sa jag, "Jo, men han är trygg utefter det han vet". Ja men skulle han veta allt så skulle han inte vara trygg! "Ja men han får inte dricka i min och barnens närvaro"
Men för F-n! Om S visat ett visst beteende under över ett års tid, så försvinner inte det efter 2-3 besök hos ngn terapeut, inte heller efter 3 dagar tillsammans hemma hos er!! Jag tillåter inte att P bor hos dig under sådana förhållanden, du gick bakom ryggen på mig och du tror dessutom att du kan komma med sanningen efter ett par tre dagar och dessutom tro att jag köper det med hull och hår! Tänker du ALLS på dina barn?? Ska det behöva smälla på dem åxå innan du gör en åtgärd? Skulle du förlåta dig själv om det hände dig eller barnen något? jag skulle ALDRIG förlåta dig!!! FATTAR DU DET?? P bor inte hos dig så länge S är där, punkt slut, jag utsätter honom inte för det!!
"Okej, då får du berätta det för honom....." Se la hon på luren. Ok. Jag har inga problem med att berätta för P. Men det stör mig att hon inte tänkte på P och agerade därefter. Istället fortsätter hon tänka på sig själv och S. Det är inte första och inte sista gången det är är så....
Vad hände då, fram tills nyss?
Under nyss nämnd kväll så ringer jag H för att kolla läget.
Hon berättar då att hon gått hem till S för att prata.
Ee va?? Du går ensam hem till den, som misshandlat dig, för att prata ut? Är inte din polisanmälan lite väl otrovärdig då?
Men de hade pratat ut, ordentligt. Om detta var bra eller dåligt, mnja… d kändes nog bra då, men fan, med facit i hand, började han redan här att manipulera dig på nytt? du kan ju inte ens vara arg på honom? tycker du ens att han behandlat dig fel???
Han berättade att han hade erkänt, att han kommer gå på terapi dels för att sluta dricka alkohol, men även såklart för att inte fortsätta vara en sån som misshandlar… med start dagen efter.
Jättebra! Stort initiativ! Han var redo att den dag åtal väcks och en dom faller, så kommer han ta sitt straff, rakt upp och ner.
Bra S!!
För att bli fri ett missbruk och en så pass dålig "ovana" att misshandla den man lever med (eller någon annan), så krävs professionell hjälp. Behandling tar tid. Jag sa till H, hur fan löser du ditt boende de veckor som P och L är hos dig?
Då skulle S bo någon annstans och hon skulle bo själv med barnen (och tvärtom de veckor H inte hade barnen…).
BRA! Jag var nöjd, vi hade en överenskommelse, fram tills i tisdags, eller tidigare enl fakta som kom upp till ytan. Då exploderade jag… mer om detta senare…
De bestämde att de ska inte bo tillsammans, de ska inte vara tillsammans och S var redo att köpa ut H ur deras gemensamma hem. Ett stort beslut, men ett nödvändigt sådant.
Onsdagen kom, H åkte med oss hem, för att vi tillsammans skulle prata med P om vad som hänt… Han blev återigen väldigt förvånad, eftersom H enbart besökt vårt hem vid ett enda tillfälle under de 3 åren som vi bott i vårt hus…
Vi berättade en "light"version av vad som hänt, för att inte chocka P alltför hårt med en gång. Han blev såklart ledsen, han tyckte ju om S…
De skulle inte träffas på ett bra tag, kanske aldrig eftersom S och H nu inte var tillsammans längre..
H övernattade hos oss. Jag förundrades över min frus vilja att ställa upp, att hjälpa till. Strots att vi så många gånger som vi stört oss på H´s blonda agerande, hennes blåögda syn på saker och ting, och hennes sätt att INTE se till P´s bästa vid flera tillfällen… F växte i mina ögon, att när det verkligen gäller, kunna ställa upp för någon som man annars inte direkt gillar, ett X till mig som hon faktiskt tvingas ha ett umgänge med, bara för att H och jag har ett barn tillsammans…
Min underbara hustru, jag kommer alltid älska dig, jag kommer alltid beundra din vänlighet och ditt stora hjärta som ställer upp när någon är i nöd. Du har gjort det innan och du gör det igen. Det är få som får träffa sådana som dig. Jag älskar dig mer än vad orden räcker till….
Första gången och alla gånger därefter som F träffat S, så har hon sett ilska i hans ögon, en ond utstrålning. Hon har haft rätt. Hela tiden.
Han hade slängt henne i golvet...
För snart 4 veckor sedan så fick jag ett obehagligt samtal.
Jag fattade direkt att något hade hänt, det var bara att låta personen som ringde tala till punkt…
Det var H´s chef som ringde, från H´s telefon. Jag "känner" henne lite sen innan så jag visste direkt vem det var, hon berättade att H lever tillsammans med S osv.
Ingen nyhet direkt, jag tänkte att det måste hänt ngn olycka eller liknande… så berättade hon att S misshandlar H och att H nu befinner sig hemma hos chefen å hennes familj. Hon berättar vidare att de på jobbet misstänkt eventuell misshandel under en längre period. Och nu inatt (då) hade det hänt igen. Droppen fick bägaren att rinna över och H stack.
H ville att jag och F skulle åka in till stan för att träffa H, men eftersom alla barnen var hemma, inkl P, så fick jag åka själv. Utan P´s vetskap...
Så åkte jag in, förberedd på att hitta en sönderslagen individ.
De satt ute i trädgården. Hon var inte blodig. Sönderslagen, inte ett blåmärke i ansiktet eller ens en svullen läpp. Jag fattade inte. Det var inte bilden jag sett framför mig. Så berättade H, när S har druckit så blir han lätt förbannad och som hon först säger, då knuffar han mig. Knuffar? Okej? Vid närmre detaljbeskrivning så har han slängt henne i golvet. Vid ett tillfälle hade det hänt att hon fått uppsöka läkare, för att undersöka en misstänkt trasig axel.
På frågan hur länge detta har pågått så berättar hon att det hela pågått ca ett år, de har varit tillsammans ca 1,5 år…
Det hade aldrig skett när barnen var hemma och han hade inte heller gjort ngt mot dem. Men det var illa nog i mina ögon att det förekommer missbruk och misshandel i P´s andra hem. Jag blev fruktansvärt illamående och illa till mods vid tanken på vad som kunde ha hänt P…
Under kvällen gjordes en polisanmälan. S greps av polis och häktades. H förhördes under anmälan vad som hänt och foton på blåmärken på rygg dokumenterades. Bra. Fanskapet var inlåst. Jävlar om han inte erkänner…
H ville inte att P skulle få veta ännu, det var för tidigt och hon ville skapa bästa tillfälle. På måndagen skulle å åkt hem till H, d var hennes vecka, men eftersom S satt häktad och ingen visste när han skulle släppas, så stannade han hos oss, med ursäkten att H var sjuk…
Tisdagen kom, H ringde mig på jobbet och undrade om jag kunde ta L med mig hem. Hon behövde lite ensamtid. Skulle vi nu ta hand om L? Som har en pappa i närheten som kunde tagit hand om honom? Vilket vi aldrig gjort innan? F tog beslutet, självklart! L och våra små känner varandra väl dessutom, så de blev alla jätteglada och lite spännande att ha en övernattande kompis hemma! P blev jättepaff när han såg att hans andra lillebror plötsligt befann sig hos oss, men eftersom deras mamma var "sjuk" så köpte han det upplägget.
När jag skulle hämta hans bilstol hemma hos H och S, så öppnade ingen, trots överenskommelse att jag skulle komma vid utsatt tid. Jag ringde H, hon var jättekonstig och undrade varför jag ringde. "-Ja jag ska ju hämta L´s saker och bilstol?!"
Hon var flummig och i ett tidgare samtal så kom hennes pappa förbi deras hem, med mig i luren. Hon drog igen dörren och undrade "Va fasen gör jag nu??" Vadå, det är din pappa som vill träffa sin dotter, som befinner sig i en hemsk situation! Hon var konstig. Jag tänkte tanken, GÅR hon på ngt eller va fan är grejjen?!?
-"Du ska nog åka därifrån, nu direkt, sa hon till mig när jag stod framför deras dörr och ringde på.
-Varför?
-S har blivit släppt av polisen…."
Jag körde därifrån illa kvickt, hämtade barnen hos deras gemensamma dagmamma och hämtade F på jobbet. Sen fortsatte vi hem...
