Dödshot vid påsk
Efter en lugn höst och en likadan start på året så damp det strax före påsk ner ett brev i postlådan...
Under nattetid, när båda barnen var hemma, så hade han hotat att slå ihjäl henne. H ringde sin chef och la ifrån sig telefonen för att hon skulle få höra att de bråkade. Chefen uppfattade det (såklart) såpass hotfullt och verkligt så hon ringde polisen. När polisen kom till plats så var H så ledsen och förvirrad så hon kunde inte höras för stunden. Dagarna efter så berättar hon för polis och sociala myndigheter att det var inte så farligt och inte så illa menat, vilket konkret innebar att hon inte ville stå bakom den anmälan som gjorts eller att hon ens knappt ville kännas vid det hot som ledde till anmälan.
Jag tog kontakt med socialens mottagningsenhet och ifrågasatta vad de nu tänkte göra. Speciellt med tanke på att L vaknat och hört hoten som skreks...P sov dock och märkte inte av det ståhej som uppkom.
Med all sannolikhet så skulle de nu starta en utredning, efter ett samtal hemma hos dem... Det beslutades att de skulle fortsätta eller snarare återuppta sina ATV-samtal, av ngn jävla anledning tyckte mottagningsenheten att det var tillräcklig åtgärd för att de inte skulle inleda någon utredning, och dessutom så hade aldrig barnen varit utsatta för hot. Manipulering kallar jag det...
Under denna period så tog jag kontakt med P´s morbror då P ville träffa honom under en helg. Detta ledde till att H fick reda på att jag "tjallat" för hennes familj (såklart, allt som händer är ju alla andras fel och inte hennes egna eller S´s fel..). Detta i sin tur ledde till att hon försöker förstöra för mig och min kära fru, med diverse meddelanden via Facebook. Hon spärras och därmed stoppas det hela. Efter helgen som då passerat, så vill P åka hem och träffa sin mamma, han ansåg att om han inte tänker på det som hänt så kan han ändå träffa dem.
Då det inte går att kommunicera alls med H så beslutar jag mig därefter att ta kontakt med Familjerätten fär att där få hjälpt att styra upp vår kommunikation samt umgänget med P. Hon accepterar att träffas där men dagen innan mitt första enskilda besök där så skickar hon ett mail och detta är hennes egna ord: "Jag är så så hemskt ledsen... För allt... Förlåt!....Allt tar sin tid... jag tror jag hittat en lägenhet, P vet inget så säg inget... men än en gång...förlåt!"
Jättebra om det nu är sanning, men jag skrev att du har mkt att bevisa för att så verkligen kommer ske. Med tanke på att hon sagt samma sak tidigare och därefter gett blanka fasen i det... självklart ger vi stöd om hon behöver, men hon får fan inte uppvisa ett dåligt omdöme igen, som att försöka förstöra för oss osv..
Jag träffade familjerätten på morgonen därefter, H hade sitt enskilda samtal under eftermiddagen och vi kom fram till att vi skulle träffas på åtminstone ett möte för att se om det leder ngn vart. Detta möte ägde sedermera rum den 28/4. Jag gick ut därifrån med huvudet högt och kände att jag vunnit första slaget med 1-0. Fram till detta möte så hade P "utsatts" för följande:
Strax efter att H utsatts för olaga hot så fick han veta att S hotat H, dock inte i detalj vad som sagts
14/4- P får reda på att de förmodligen skall separera och sälja huset. Han får även reda på att det veckan därpå kommer vara rättegång. efteråt berättar han hur nervös och oroad han varit under denna dag. han gråter sig även, trots tröst från mig, till sömns då han är så ledsen över allt som hänt. Denna information delger jag hans mamma.
16/4- Han har möte med mottagningsenheten för att få berätta om sin uppfattning och tankar kring allt som hänt
Han hade bott hoss oss i löpande 3 veckor, hans mamma har inte under denna period, TROTS vetskap om ovanstånde "upplevelser", hört av sig en enda gång för att fråga hur han mår eller nytt sig om hans välmående överhuvudtaget. Normalt sett bor han hos oss varanann vecka vilket jag nu satt stopp för och kommer förhindra det även framöver...
