Pojkens pappa

2010-08-30 skrev jag såhär i ett inlägg: "Se på fan, hon dök upp. Enligt mitt tycke i sämre skick än någon gång innan. OCH med en blåtira...som hade hamnat där pga att hon hade ramlat i en trappa..hmm..jag kan inte köpa detta och borde kanske kolla upp närmre med socialen om de fått mer info..."

Igår när jag och P´s mormor rensade ur hans saker från lägenhet som hon blivit vräkt ifrån, så kom det fram.
Morföräldrarna kände till blåtirans uppkomst...
Ett par dagar innan mötet på Soc ägde rum, som omnämns ovan, så hade H ringt sin väninna för att hon mådde dåligt pga berusning och ångest. Som så många gånger tidiagare så skrek hennes mentalitet efter hjälp, men denna gång så orkade inte väninnan med hennes tjat och gnäll. strax därpå så rings väninnan upp igen och hon blir mer eller mindre beordrad att komma upp till henne. Väninnan tar sing in med egen nyckel och möts då a v synen av en avsvimmad H, liggande i en blodpöl i köket. Hon hade med kroppen full av alkohol, ramlat ihop i köket, slagit huvudet i köksbänken och svimmat. Ambulans tillkallas och föräldrarna blir eftersökta per telefon men utan resultat. Strax därpå så blir brodern kontaktad som genast fortsätter söka efter föräldrarna. De får till slut reda på att H är på väg till akuten och att hon gjort sig illa. De får reda på att vad som hänt även att hon var kraftigt berusad. Hon blir inlagd i två dagar. Hela tiden med sina föräldrar vakande vid sin sida. Dock ignorerar hon dem fullständigt. Till slut ber hon en sköterska att hon ska be dem gå, för hon vill inte ha dem där.
De beger sig till lägenheten för att städa upp, torka upp blod samt letar efter vinflaskor.
All alkohol beslagtas och de återvänder till sjukhuset. En psykolog har fått ca 1-2 h med H, men med tanke på sekretess så säger han bara att "jag kan inte se att hon är i behov av vård". Den manipulativa sidan fortsätter.

H erbjuds skjuts hem av föräldarna men nekar dem att hjälpa henne. De säger att hon har deras nyckel, men att hon får den enbart om hon förklarar alla vinflaskorna. De var såklart inte hennes utan en kompis... Självklart fick hon inte tillbaka dem.
Där ungefär slutade förklaringen på blåtirans uppkomst. Hon hade ramlat, men nekade såklart eftersom att hon inte ville berätta om dess uppkomst...



Gårdagen var sådär... När vi öppnade dörren så låg det nya brev från kronofogden.
P´s rum var en garderob/klädkammare, med alla hans saker ihoppackade. Jag är så glad att P bara varit där två gånger, varav en var övernattning och då lånade han sin lillebrors rum. Lägenheten såg i övrigt ut som en alkislya, skitiga och gamla möbler. Kläder slänga överallt. Vräkningen är ett faktum och till helgen skall H tydligen ta med sig det sista därifrån. Hon kommer även ställas mot väggen vad gäller krav från Kronofogden, hennes beteende och lögner. Hon har inte ens insett att föräldrarna köpt loss henne från huslånet....
Alla i hennes närhet beskriver hennes tillstånd som en känd sjukdom, vilken väl kännetecknar hennes sinnestillstånd och uppförande. Men för att kunna behandlas så måste hon inse fakta själv och vilja behandlas, annars kan inte korrekta tester genomföras... i den situationen verkar hon inte befinna sig, men föräldarna ska försöka nå fram till henne under helgen...

Vad gäller P och hans relation med sin mamma så är den fortsatt nästintill obefintlig, de hörs max ett par gånger i månaden via chat på facebook. Hon visar inte intresse av att träffas, sånär som på häromdagen då hon ville att han ska komma upp till Stockholm. Det kommer dock inte att ske... Aldrig att hon får träffa honom på annat vis än på vår hemmaplan. Det är kanske egoistiskt, men det är enormt skönt när hon är tyst...

Jag hittade det här på nätet:

Under de punkter som anges så har jag fetmarkerat de som är relevanta i vår situation...:

• Bedömningen av barnets bästa
• Barnets inställning och vilja
• Om föräldrarna vill att en av dem ska ha ensam vårdnad
• Om det förekommit hot och våld mellan föräldrarna
• Om en förälder varaktigt är förhindrad att utöva vårdnaden.
• Om en förälder har brustit i kontakten
• Om det förekommer stark konflikt och samarbetssvårigheter
• Om en förälder uppger uppenbara lögner
• Om det bestående bör bevaras
• Det ska finnas en stabilitet i barnets liv - barnet behöver en fast punkt
• Små barn ska vara hos mamman (mindre än tre år)
• Gemensam vårdnad anses som viktigt för barnet
• Syskon bör inte separeras
• Barnets umgänge ska vara omfattande
• Umgängessabotage bedöms som allvarligt - fast svårt att bevisa

Det ENDA jag vill är att ge min son en fortsatt trygg miljö och där vi kan leva vårt liv tillsammans utan att vara rädd för att hon skall komma tillbaka och tro att flera års misär är som bortblåst! Jag vill även att de beslut som rör min son skall fattas och enbart påverkas av mig och min fru, inte av ngn som råkar ha fött honom och som har halva vårdnaden...

Med ett egentolkat facit i hand så har hon nog stuckit och lämnat ALLT bakom sig. Vräkning från lägenhet, skulder hos kronofogden och inkassoföretag. Föräldrarna har löst ut henne så X-sambon kan stå för huset själv. Pengar som de aldrig kommer se röken av. De tömde huset på 3 släpkärror med en jäkla massa skit rent ut sagt! Kläder till barnen och främst den lille, var väl det enda av ngt värde. Hon har bosatt sig i Stockholm hos den nya killen. Om hon har jobb eller ej, vet inte- och ingen bryr sig. Hon har gjort sina val. Hur och vart hon ska träffa P's lillebror vet jag inte och det ligger inte i vårt intresse, men d blir såklart svårare utan lägenhet... Det finns så många episoder och jobbiga händelser som P fått genomlida, denna gången vet jag inte hur mycket han ska få veta. Förvisso har de ingen kontakt, men jag vill inte riva upp gamla sår... Är det nu man ska begära ensam vårdnad? Vill nog ha hjälp att driva en sådan sak isåfall. Men hon finns inte för P. Jag vill inte heller se det annorlunda, jag vill bara kunnande honom 100% trygghet och det känner jag inte att jag i en dels vårdnad med ngn som skiter i honom. Hennes skyldigheter som mamma har hon ignorerat alldeles för länge nu...

Efter att ha dokumenterat tidigare händelser på metrobloggen.se, så har jag flyttat den hit för att försäkra mig om att mina inlägg inte försvinner när metrobloggen snart lägger ner sin verksamhet.

Inget annat att tillföra annat än att vardagen rullar på, vilket är skönt.
P och hans mamma träffas en gång i månaden på sin höjd. Han har haft sin första övernattning där på över ett halvårstid. Kändes konstigt men det gick bra. Han frågar inte efter henne eller visar annat behov eller längtan efter henne. Han är iallafall trygg i sin vardag och är väl medveten om sin mammas oförmåga att inte ta ansvar... en kunskap som han fick lära sig den hårda vägen...
Hon är mer el mindre bosatt i Stockholm, eller besöker iaf sin "nya" där konstant. Om hon jobbar eller ej vet jag inte, men det verkar som hon enbart är hemma varannan helg när hon skall träffa sin andra son....

Ibland är tystnad väldigt skönt...

I början av juli så skrev jag till H´s chef (som numera är fd chef) och frågade om det fungerade bättre osv. Efter 2 veckor fick jag svar (H hade då bott i egen lägenhet i 17 dagar). Det bakslag som jag förutspått kom som ett brev på posten:

Hej!! Ledsen att jag inte svarat tidigare. Har varit på semester och haft fullt upp sedan jag kom hem. En som har tagit mycket tid denna vecka är just fröken H

Som du säkert vet har hon ju iaf lämnat S och flyttat till egen lägenhet. Vilket är fantastiskt! Men... Hon har inte fungerat på jobbet. Hon kommer försent, är risig och sliten, ointresserad av arbetet i sig, glömmer vad hon ska göra osv. Dyker upp bakfull och luktar sprit. Alkoholen är det stora problemet. Jag har haft massa samtal med henne varit både arg och förstående. Försökt få henne att söka hjälp för sitt beroende. För några helger sedan var hon så full på krogen att hon blev ohändetagen av polisen...

Detta har som sagt lett till en massa samtal och i torsdags tog H det beslutet att det var bättre att hon säger upp sig. Antagligen hade det lett till att hon fått sparken ändå med tanke på att hon var på väg att få sin andra utav tre varningar...

Detta är givetvis inte det bästa för henne men med tanke på min butik så känns det som den bästa lösningen.

Det som behöver ske för hennes del är att hon behöver hjälp med att bli av med sitt missbruk så snart som möjligt!!

Jag antar att du har bra kontakt med hennes mamma så du kan informera henne om vad som hänt.

Om jag kan hjälpa till på något sätt så säg till.

Direkt härefter så skrev jag till H att hon nu förbrukat rätten till att träffa P varannan helg. Hon blev pissed of och ifrågasätter vart jag baserat det på? Baserat på fakta och att hon bevisligen fortfarande har aolkoholproblem. P blev ledsen över ännu ett svek men förstod ändå direkt (och ville inte heller) varför de inte kunde träffas. Hon hade lovat honom att sluta dricka och ta tag i sitt liv, ett svek som sved hårt... Det räcker med lögner och mattor som dras undan fötterna på honom...

Sedan dess har de inte träffats alls, hon har skrivit till honom på facebook, men han har inte svarat då han inte velat ha kontakt med henne. Vi har pratat mycket om framtiden och han vill inte återgå till växelvis boende varannan vecka och där är vi helt överens. Han förstår att det är för hans skull och han har landat i sin vardag, det märks att han mår så mkt bättre!

För ca 2 veckor sedan så ringde mottagningsenheten på socialen och de berättade att H ville träffas för att hon ville börja få ett umgänge med P igen. Jag blev först förbannad, kanske lite rädd att hon ska kräva umgänge men tänkte sedan över saken, hon tog ju initiativ och det är ju ändå ett sundhetstecken. Jag sa att jag kommer, men jag vill inte ha några ursäkter eller förklaringar på vad som hänt. Jag, soc samt alla inblandade vet vad som hänt OCH vem som fått betala priset för hennes gärningar... Jag sa att enda anledningen till att komma är om vi styr upp någon sorts boendeavtal el liknande.

Idag, 08:30 så var det dags. Igårkväll försökte hon avboka pga sjukdom. Jag skrev tillbaka att om hon inte kommer så blir det inte tillfällen till fler möten. men jag ville gå dit ändå, antingen med eller utan hennes närvaro. Se på fan, hon dök upp. Enligt mitt tycke i sämre skick än någon gång innan. OCH med en blåtira...som hade hamnat där pga att hon hade ramlat i en trappa..hmm..jag kan inte köpa detta och borde kanske kolla upp närmre med socialen om de fått mer info...

Agendan för mötet blev i princip följande:

• Hur mår P- jag förklarade att han landat i sin vardag, att han mår mkt bättre men även att han inte vill träffa sin mamma på ytterliggare några veckor.
• Vad vill H och hur? Hon vill ju börja träffa P, både soc och jag förklarade att det kommer bli väldigt sporadiska träffar till en början; en fika, bowling, en bio eller liknande. Jag förklarade att det är inte aktuellt att vrida på kranen på väldigt länge dvs att hon får träffa honom mer än så till en början, att hon har enormt mycket att visa upp för honom. Hon berättar att hon inte orkat ha någon kontakt tidigare, pga sin misär. Jag sa även att det är hon som ska ta initiativ till att träffas, när P är redo. Och han kommer inte få träffa henne om hon inte har "bra" dagar. Han ska inte se hennes dåliga dagar och ska inte behöva se mer av hennes misär. Ca en veckas framförhållning med infriade löften från hennes sida.
• Vad händer framöver och vad vill P? Jag frågade h hur hon ser på framtiden men det kunde hon inte ge svar på, så jag berättade vad P vill och vart vi (min fru och jag..). precis som vi nyss hade kommit överens om så ska de träffas lite då och då, när förutsättningarna är de rätta, på sikt, sett från idag på väldigt långt sikt, så kan han få vara där varannan helg. Men växelvis boende varannan vecka kommer aldrig bli en verklighet igen. jag frågade om vi är överens i detta och om vi behöver skriva ett avtal om det. Hon sa att så länge det är P´s vilja oså kan hon knappast tvinga honom. SEGER! Det känns fantastiskt skönt med tanke på hennes gnäll tidigare...

To be continued....

Tillägg 2010-08-31: Sedan ca 3 veckor tillbaka så bor P´s lillebror hos sin pappa på heltid, äntligen agerade han(!!)-dock på uppmaning av Soc. Det pågår en 4 månaders öppen utredning på L eftersom han bott så mkt längre tid hos H än vad P gjort.

Jag kom precis på, att jag alltför sällan nämnt en person som har en så väldigt stor vikt och betydelsefull roll i kampen om att ge P en trygghet och normal vardag.

TACK MIN UNDERBARA HUSTRU, FÖR ATT DU FINNS I MITT LIV, ATT DU STÄLLER UPP SÅ MYCKET FÖR P OCH FÖR ATT DU GER VÅR FINA FAMILJ SÅ MYCKET KÄRLEK!!! JAG ÄLSKAR DIG ÖVER ALLT ANNAT OCH DU ÄR SÅ MYCKET MER ÄN KÄRLEK, DU ÄR MITT LIV, MIN ALLRA BÄSTA VÄN OCH DU ÄR MITT ALLT!! UNDERBARA FINA DU...LÅT MIG ALLTID FÅ VARA DIN!

Efter en lugn höst och en likadan start på året så damp det strax före påsk ner ett brev i postlådan...

Under nattetid, när båda barnen var hemma, så hade han hotat att slå ihjäl henne. H ringde sin chef och la ifrån sig telefonen för att hon skulle få höra att de bråkade. Chefen uppfattade det (såklart) såpass hotfullt och verkligt så hon ringde polisen. När polisen kom till plats så var H så ledsen och förvirrad så hon kunde inte höras för stunden. Dagarna efter så berättar hon för polis och sociala myndigheter att det var inte så farligt och inte så illa menat, vilket konkret innebar att hon inte ville stå bakom den anmälan som gjorts eller att hon ens knappt ville kännas vid det hot som ledde till anmälan.
Jag tog kontakt med socialens mottagningsenhet och ifrågasatta vad de nu tänkte göra. Speciellt med tanke på att L vaknat och hört hoten som skreks...P sov dock och märkte inte av det ståhej som uppkom.

Med all sannolikhet så skulle de nu starta en utredning, efter ett samtal hemma hos dem... Det beslutades att de skulle fortsätta eller snarare återuppta sina ATV-samtal, av ngn jävla anledning tyckte mottagningsenheten att det var tillräcklig åtgärd för att de inte skulle inleda någon utredning, och dessutom så hade aldrig barnen varit utsatta för hot. Manipulering kallar jag det...

Under denna period så tog jag kontakt med P´s morbror då P ville träffa honom under en helg. Detta ledde till att H fick reda på att jag "tjallat" för hennes familj (såklart, allt som händer är ju alla andras fel och inte hennes egna eller S´s fel..). Detta i sin tur ledde till att hon försöker förstöra för mig och min kära fru, med diverse meddelanden via Facebook. Hon spärras och därmed stoppas det hela. Efter helgen som då passerat, så vill P åka hem och träffa sin mamma, han ansåg att om han inte tänker på det som hänt så kan han ändå träffa dem.

Då det inte går att kommunicera alls med H så beslutar jag mig därefter att ta kontakt med Familjerätten fär att där få hjälpt att styra upp vår kommunikation samt umgänget med P. Hon accepterar att träffas där men dagen innan mitt första enskilda besök där så skickar hon ett mail och detta är hennes egna ord: "Jag är så så hemskt ledsen... För allt... Förlåt!....Allt tar sin tid... jag tror jag hittat en lägenhet, P vet inget så säg inget... men än en gång...förlåt!"

Jättebra om det nu är sanning, men jag skrev att du har mkt att bevisa för att så verkligen kommer ske. Med tanke på att hon sagt samma sak tidigare och därefter gett blanka fasen i det... självklart ger vi stöd om hon behöver, men hon får fan inte uppvisa ett dåligt omdöme igen, som att försöka förstöra för oss osv..

Jag träffade familjerätten på morgonen därefter, H hade sitt enskilda samtal under eftermiddagen och vi kom fram till att vi skulle träffas på åtminstone ett möte för att se om det leder ngn vart. Detta möte ägde sedermera rum den 28/4. Jag gick ut därifrån med huvudet högt och kände att jag vunnit första slaget med 1-0. Fram till detta möte så hade P "utsatts" för följande:

 

 

Strax efter att H utsatts för olaga hot så fick han veta att S hotat H, dock inte i detalj vad som sagts

14/4- P får reda på att de förmodligen skall separera och sälja huset. Han får även reda på att det veckan därpå kommer vara rättegång. efteråt berättar han hur nervös och oroad han varit under denna dag. han gråter sig även, trots tröst från mig, till sömns då han är så ledsen över allt som hänt. Denna information delger jag hans mamma.

16/4- Han har möte med mottagningsenheten för att få berätta om sin uppfattning och tankar kring allt som hänt

Han hade bott hoss oss i löpande 3 veckor, hans mamma har inte under denna period, TROTS vetskap om ovanstånde "upplevelser", hört av sig en enda gång för att fråga hur han mår eller nytt sig om hans välmående överhuvudtaget. Normalt sett bor han hos oss varanann vecka vilket jag nu satt stopp för och kommer förhindra det även framöver...

Jag erkänner.

Jag fiskar läsare hos en del bloggare här, för att folk skall få upp ögonen för det skit man ställs inför ibland i livet. Just nu tänker jag bara på hur lång tid detta skall pågå, hur mycket energi man måste lägga mer för att P skall få en rättvis och trygg vardag, även hos sin mamma. Det STÖR mig att hon som förälder, inte prioriterar vad som är bäst för sina barn utan bara ser till sitt egna. jag kan inte förstå och vägrar acceptera en sån här.

P mår verkligen inte bra av det som händer, oavsett hur mycket tid detta kommer ta, så är tiden så mycket mer i hans ögon, hela hans framtida liv kommer speglas av den här "erfarenheten", jag hoppas i mitt inre, så mycket jag bara kan, att det gör honom till en ännu bättre kille, som lär sig att förstå gränsen mellan vad som är rätt och fel...

Undrar vad som krävs för att få egen vårdan, räcker det här materialet?

 

bild stulen på internet

P och jag hade ett långt samtal i lördags, med anledning av att hans mamma svarade på mitt sms i fredags... Hon kan inte garantera S-fritt för P, vill inte höra P´s åsikter och vilja från mig utan vill att P berättar d själv. Så imorgon åker han hem till sin mamma så de kan prata om detta. Samtalet i lördags gick ut på att få P att förstå att det han tycker och känner inte är något fel, utan ett helt normalt beteende. Han berättade att tanken på vad S gjort, gör honom arg och besviken, men ängslig över vad som kan ända framöver. han sa också själv att han inte vill träffa S på minst en månad, och då inte på "tumanhand"...

P berättade att när något sker som inte är efter S´s regler eller vilja, så exploderar och blir ursinnig för minsta lilla, då är det alltså inte bara när spriten är med i bilden som han blir tokförbannad...

Hur vanligt är det med återfall i ett spritmissbruk? Och de som slår, efter att ha slagit under en längre tid obehindrat, hur ofta händer det, trots behandling och terapi, att de slår igen?

Har glömt att berätta, när S var mindre, eller rättare sagt när hans pappa levde, så slog pappan mamman under flera års tid. Detta hann aldrig S reda ut med sin pappa innan han dog för några år sedan.. äpplet faller inte långt ifrån trädet.....

Familjerätten säger; "Vi måste lyssna på P med hänsyn till hans ålder och att befinner sig i ett känsligt stadie". H får chansen att ändra på sig, annars; vi syns hos familjerätten... Känns bra att ha deras stöd, men ändå sjukt att behöva ha en sådan kontakt alls egentligen... har smsat H om saken och hon får nu återkomma om vilket alternativ som "faller henne i smaken" helt enkelt...