Pojkens pappa

Med ett egentolkat facit i hand så har hon nog stuckit och lämnat ALLT bakom sig. Vräkning från lägenhet, skulder hos kronofogden och inkassoföretag. Föräldrarna har löst ut henne så X-sambon kan stå för huset själv. Pengar som de aldrig kommer se röken av. De tömde huset på 3 släpkärror med en jäkla massa skit rent ut sagt! Kläder till barnen och främst den lille, var väl det enda av ngt värde. Hon har bosatt sig i Stockholm hos den nya killen. Om hon har jobb eller ej, vet inte- och ingen bryr sig. Hon har gjort sina val. Hur och vart hon ska träffa P's lillebror vet jag inte och det ligger inte i vårt intresse, men d blir såklart svårare utan lägenhet... Det finns så många episoder och jobbiga händelser som P fått genomlida, denna gången vet jag inte hur mycket han ska få veta. Förvisso har de ingen kontakt, men jag vill inte riva upp gamla sår... Är det nu man ska begära ensam vårdnad? Vill nog ha hjälp att driva en sådan sak isåfall. Men hon finns inte för P. Jag vill inte heller se det annorlunda, jag vill bara kunnande honom 100% trygghet och det känner jag inte att jag i en dels vårdnad med ngn som skiter i honom. Hennes skyldigheter som mamma har hon ignorerat alldeles för länge nu...