Pojkens pappa

I början av juli så skrev jag till H´s chef (som numera är fd chef) och frågade om det fungerade bättre osv. Efter 2 veckor fick jag svar (H hade då bott i egen lägenhet i 17 dagar). Det bakslag som jag förutspått kom som ett brev på posten:

Hej!! Ledsen att jag inte svarat tidigare. Har varit på semester och haft fullt upp sedan jag kom hem. En som har tagit mycket tid denna vecka är just fröken H

Som du säkert vet har hon ju iaf lämnat S och flyttat till egen lägenhet. Vilket är fantastiskt! Men... Hon har inte fungerat på jobbet. Hon kommer försent, är risig och sliten, ointresserad av arbetet i sig, glömmer vad hon ska göra osv. Dyker upp bakfull och luktar sprit. Alkoholen är det stora problemet. Jag har haft massa samtal med henne varit både arg och förstående. Försökt få henne att söka hjälp för sitt beroende. För några helger sedan var hon så full på krogen att hon blev ohändetagen av polisen...

Detta har som sagt lett till en massa samtal och i torsdags tog H det beslutet att det var bättre att hon säger upp sig. Antagligen hade det lett till att hon fått sparken ändå med tanke på att hon var på väg att få sin andra utav tre varningar...

Detta är givetvis inte det bästa för henne men med tanke på min butik så känns det som den bästa lösningen.

Det som behöver ske för hennes del är att hon behöver hjälp med att bli av med sitt missbruk så snart som möjligt!!

Jag antar att du har bra kontakt med hennes mamma så du kan informera henne om vad som hänt.

Om jag kan hjälpa till på något sätt så säg till.

Direkt härefter så skrev jag till H att hon nu förbrukat rätten till att träffa P varannan helg. Hon blev pissed of och ifrågasätter vart jag baserat det på? Baserat på fakta och att hon bevisligen fortfarande har aolkoholproblem. P blev ledsen över ännu ett svek men förstod ändå direkt (och ville inte heller) varför de inte kunde träffas. Hon hade lovat honom att sluta dricka och ta tag i sitt liv, ett svek som sved hårt... Det räcker med lögner och mattor som dras undan fötterna på honom...

Sedan dess har de inte träffats alls, hon har skrivit till honom på facebook, men han har inte svarat då han inte velat ha kontakt med henne. Vi har pratat mycket om framtiden och han vill inte återgå till växelvis boende varannan vecka och där är vi helt överens. Han förstår att det är för hans skull och han har landat i sin vardag, det märks att han mår så mkt bättre!

För ca 2 veckor sedan så ringde mottagningsenheten på socialen och de berättade att H ville träffas för att hon ville börja få ett umgänge med P igen. Jag blev först förbannad, kanske lite rädd att hon ska kräva umgänge men tänkte sedan över saken, hon tog ju initiativ och det är ju ändå ett sundhetstecken. Jag sa att jag kommer, men jag vill inte ha några ursäkter eller förklaringar på vad som hänt. Jag, soc samt alla inblandade vet vad som hänt OCH vem som fått betala priset för hennes gärningar... Jag sa att enda anledningen till att komma är om vi styr upp någon sorts boendeavtal el liknande.

Idag, 08:30 så var det dags. Igårkväll försökte hon avboka pga sjukdom. Jag skrev tillbaka att om hon inte kommer så blir det inte tillfällen till fler möten. men jag ville gå dit ändå, antingen med eller utan hennes närvaro. Se på fan, hon dök upp. Enligt mitt tycke i sämre skick än någon gång innan. OCH med en blåtira...som hade hamnat där pga att hon hade ramlat i en trappa..hmm..jag kan inte köpa detta och borde kanske kolla upp närmre med socialen om de fått mer info...

Agendan för mötet blev i princip följande:

• Hur mår P- jag förklarade att han landat i sin vardag, att han mår mkt bättre men även att han inte vill träffa sin mamma på ytterliggare några veckor.
• Vad vill H och hur? Hon vill ju börja träffa P, både soc och jag förklarade att det kommer bli väldigt sporadiska träffar till en början; en fika, bowling, en bio eller liknande. Jag förklarade att det är inte aktuellt att vrida på kranen på väldigt länge dvs att hon får träffa honom mer än så till en början, att hon har enormt mycket att visa upp för honom. Hon berättar att hon inte orkat ha någon kontakt tidigare, pga sin misär. Jag sa även att det är hon som ska ta initiativ till att träffas, när P är redo. Och han kommer inte få träffa henne om hon inte har "bra" dagar. Han ska inte se hennes dåliga dagar och ska inte behöva se mer av hennes misär. Ca en veckas framförhållning med infriade löften från hennes sida.
• Vad händer framöver och vad vill P? Jag frågade h hur hon ser på framtiden men det kunde hon inte ge svar på, så jag berättade vad P vill och vart vi (min fru och jag..). precis som vi nyss hade kommit överens om så ska de träffas lite då och då, när förutsättningarna är de rätta, på sikt, sett från idag på väldigt långt sikt, så kan han få vara där varannan helg. Men växelvis boende varannan vecka kommer aldrig bli en verklighet igen. jag frågade om vi är överens i detta och om vi behöver skriva ett avtal om det. Hon sa att så länge det är P´s vilja oså kan hon knappast tvinga honom. SEGER! Det känns fantastiskt skönt med tanke på hennes gnäll tidigare...

To be continued....

Tillägg 2010-08-31: Sedan ca 3 veckor tillbaka så bor P´s lillebror hos sin pappa på heltid, äntligen agerade han(!!)-dock på uppmaning av Soc. Det pågår en 4 månaders öppen utredning på L eftersom han bott så mkt längre tid hos H än vad P gjort.

Jag kom precis på, att jag alltför sällan nämnt en person som har en så väldigt stor vikt och betydelsefull roll i kampen om att ge P en trygghet och normal vardag.

TACK MIN UNDERBARA HUSTRU, FÖR ATT DU FINNS I MITT LIV, ATT DU STÄLLER UPP SÅ MYCKET FÖR P OCH FÖR ATT DU GER VÅR FINA FAMILJ SÅ MYCKET KÄRLEK!!! JAG ÄLSKAR DIG ÖVER ALLT ANNAT OCH DU ÄR SÅ MYCKET MER ÄN KÄRLEK, DU ÄR MITT LIV, MIN ALLRA BÄSTA VÄN OCH DU ÄR MITT ALLT!! UNDERBARA FINA DU...LÅT MIG ALLTID FÅ VARA DIN!